Idag har varit en såndär dag då allt är dåligt. En såndär dag då det känns som om ingenting har någon speciell mening, som om allt man kämpat för bara skiter sig. Idag har varit en såndär dag då allt bara runnit över, det blev för mycket, för mycket för mig, för min kropp och för min hjärna att hantera, det blev alldeles för mycket. Idag har varit en såndär dag då man inte ens orkar bry sig, man orkar inte ens försöka. Ni vet när en massor saker man har haft inom sig bara tillslut rinner över, you can't handle it liksom, det tar stopp, det går över gränsen. Man känner sig inget mer än bara värdelös. Det är jobbigt, jävligt jobbigt. En del ger upp, en del står upp. Jag är en utav dom som står upp och ni kan ge er fan på att jag aldrig kommer ge upp.

 

Ja, som hos många andra tar stress över mitt liv. Jag är en tjej som är väldigt målinriktad, jag vet vad jag vill och jag kan om jag vill. Visst är det bra att vara målinriktad, det är skitbra! Men till en viss gräns skulle jag vilja säga, för det är faktiskt inte kul när man ska behöva må dåligt över skolan, må dåligt över sina betyg och må dåligt över sig själv för att man inte når upp dit man vill, man måste liksom förstå att man har gjort sitt bästa, man kan inte göra mer än så, det du har gjort är verkligen jätte bra! Jag är glad att förbättrats vad gäller höga krav på mig själv, till skillnad från förra året. Det är klart jag har höga krav på mig själv nu också, det är bara bra- men det måste vara rimliga krav. Man kan inte alltid vara bäst och man kan inte alltid vara bäst på allt. Det är bara att acceptera. 

 

Jag är så ledsen över att allt inom mig går ut till alla mina nära, men det finns inget annat man kan göra än att förbättra sig själv. Lära sig själv att hantera dåliga saker inombords, och jag kan säga att jag börjar redan nu att försöka bättra mig, för jag älskar min bästa familj, min finaste pojkvän, mina underbara vänner över allt annat och jag skulle aldrig klara mig utan er. ♥