Det är väl inte direkt någon nyhet att vi lever i en så sjukt orättvis värld. Jag kan inte riktigt acceptera att det är så här världen ser ut, att denna jävla orättvisan kan förstöra så mycket. 

 

Jag blir verkligen så sjukt ledsen och upprörd över saker som händer i dagens samhälle. Jag önskar verkligen att jag själv som person kunde göra någonting för att rädda alla människor där ute som verkligen behöver hjälp eller som mår dåligt, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla och få dom att må bra. 

Jag tycker att man borde lägga mer energi på sin omgivning och framför allt visa sin kärlek till sin familj, sina vänner och så vidare, istället för att lägga energi på små töntiga, meningslösa (ursäkta språket) jävla i-landsproblem som inte alls har någon betydelse jämfört med sina nära. Vi är så sjuuukt dåliga på att ta vara på det vi har och att vara glada över det vi har. Vi måste alltid ha mer, bättre, finare, vi nöjer oss aldrig helt enkelt. Men om du är frisk och om du har en familj, ditt liv är bra i helhet, vad mer kan du begära?! 

 

Blev ett litet slarvigt inlägg såhär på kvällskvisten, är så sjukt trött och upprörd inombords på något sätt. Tycker helt enkelt att världen är orättvis, ganska så mycket orättvis faktiskt, och jag tycker inte att det är acceptabelt. Men så har det ju alltid varit, vi vet ju alla att vi lever i en orättvis värld och liven varierar från person till person. 

Jag säger bara, ta vara på era nära och ta även vara på de som ni inte står nära, ni kan vara till stor hjälp. 

 

Nu ska jag läsa igenom mina anteckningar i bokföring. Imorgon är det prov! WEHO...